Skola och roliga händelser i all ära, men det tar sin lilla tid att vänja sig vid det nya! En utmaning för mitt immunförsvar också minsann, men det ska jag klara av, det har ju knappt gått en månad sedan utbildningen började.

 

Igår ignorerade jag tröttheten och gav mig ut på en långpromenad som triggade mig till 10 000 steg. Så det var inte illa. (Om man jämför med hur mkt jag rör mig i övrigt. vilket är ungefär lika med 0.)

 

Lyssnade på musik och tog bilder på omgivningen, men det bästa var nog på hemvägen då en tjej gick en bit bort framför mig med en bedårande charmig svart labrador utan koppel; När hunden la märke till mig ville den nästan hellre gå med mig än med henne, men lunkade vidare när matten ropade. Det gulligaste var när jag stannade till för att ta en bild på en regnbåge, så stannade även hunden till längre fram och skällde, som om den ropade på mig att skynda mig ikapp dem. Mitt hjärta smälte litegrann. Att djur kan påverka oss så mycket. Jag har starkare längtan efter en hundvalp än vad jag har efter en lillknodd. Jag är en djurvän utav dess like.