Så i veckan som vare har jag inte behövt vara på gymmet då jag hjälpt min familj med flytt och städ. Det har varit en självklarhet att hjälpa pappa då han har ställt upp för mig så många gånger tidigare. Många tar för givet att ens föräldrar ska ställa upp och hjälpa en igenom ens motgångar, men det har inte. Jag har bara varit tacksam för allt jag fått, och nu får jag chans att visa min tacksamhet genom att hjälpa tillbaks. Pappa fyllde dessutom 52 i fredags!

Märker att hela detta inlägg inte har någon röd tråd överhuvudtaget och det må jag be om ursäkt för, men jag är så trött i skallen och har så mycket jag vill skriva så det blir en liten gröt istället.

Om jag delade ut guldstjärnor så skulle en av dem definitivt gå till Merika som ställde upp i fredags och hjälpte till med flyttstök och städ. Jag vet inte hur man kan visa sin tacksamhet utan att det går i överdrift, men med en god vänskap kommer man långt. 

Den andra guldstjärnan går till min fästman, för han är helt enkelt så jävla underbar.