Det var en omtöcknad Micko som fick följa med oss hem...han åt väldigt dåligt men lite vatten kunde han dricka i varje fall. Han såg ut att piggna till lite efter några dagar men nu känns han lite mer slö igen. Vi har honom instängd i sovrummet om nätterna med mat och kattlåda så man vet om han gått på toa under natten. Stackars Wilma må känna sig lite utanför. Jag kan inte ens skriva sammanhängande för jag är så virrig och orolig, den senaste veckan har varit i ett litet tumult. Jag vill bara att Micko ska bli sig själv igen, få bättre aptit så han går upp i vikt (han har magrat mycket) och bli glad igen.