En intressant sak med förkortningen BB är att inte många vet vad det står för. Inte ens jag förns nu när jag googlade fram det; Barnabördshus. Inte vackert nånstans med det ordet. Jag nöjer mig med BB.

Men nu tänker jag hoppa från BB till ett annat BB. Alltså Big Brother. Ja, jag kollar på det. Dokusåpa-boomen under 2000-talets första decennium stannade inte där. Med avsmak och skräckblandad förtjusning sitter vi framför tvn och injicerar våra sinnen med allt som kan tänkas hända i ett hus fullt med kameror. (Med "vi" menar jag alla som är en av dessa, inklusive mig själv). Om det inte var så många som kollade på dokusåpor skulle de inte finnas. Utbud och efterfrågan. Hallelulja.

I årets BB är vandalisering, sex och vuxenmobbing inget undantag. En som jag verkligen inte tål är Marcel. (och Sipan, men han är ute ur spelet, puh.) Fast när jag sitter och skriver detta så förstår jag inte varför jag ens bryr mig, men vad ska man säga -  det är ett intressant samtals- och diskussionsämne. Samtidigt som det är jävligt sorgligt. Att vissa av deltagarna har ett lägre IQ än en fiskpinne får mig att nästan tycka synd om dem. Men som samhället ser ut idag behöver vi vår dagliga dos från media: Underhållning i form av våld, sex, provokation och chockerande beteenden.

Visst är det underbart.